Att hundar kan bråka är inget ovanligt. Här följer några tips om vad du bör tänka på...

Hundar emellan...

Att hundar ibland ryker ihop om ben och mat är inte särskilt konstigt. Det ligger väldigt nära till hands att bråka om begränsade resurser, vilket ben och mat får räknas som. En del hundar trivs bättre ihop medan andra håller sig på avstånd från varandra. Om Du har flera hundar i familjen och de inte vill ligga tätt ihop med kroppskontakt är detta inget att bekymra sig över. Likaväl som hos människor har hundar olika typ av kontakt med olika individer. De kan ändå trivas bra i varandras sällskap och ha ett stort utbyte av att umgås. Låt dem själva bestämma graden av närhet i sitt umgänge.

Inom hundvärlden är det normalt att försvara mat och plats som också är begränsade resurser. Undvik därför att skapa situationer där en konkurrenssituation uppstår. Ge dem mat och ben i varsin ände av rummet t ex eller varför inte helt avstå från ben när de är tillsammans? När det gäller maten bör det väl kunna lösas så att de äter på avstånd från varandra och när måltiden är avslutad plockar man undan matskålarna för att undvika att de konkurrerar genom att gå och nosa i varandras skålar. Har Du en tik och en hane och träffar andra hannar så kan det bli problem. Då finns en tik (begränsad resurs igen) som måste vaktas mot de konkurrerande hanhundarna. För även om Din hane skulle vara kastrerad så har han en viss produktion av könshormoner och är fortfarande en hane i själ och hjärta.

Det är inte fel att gå emellan vid bråk men då måste man vara konsekvent och hela tiden visa att det är Du som sätter gränserna. Var mycket tydlig i att visa att det är Du som är den trygga förståndiga ledaren. Låt t ex hundarna vänta på klartecken innan de börjar äta, gå ut genom ytterdörren etc.

Susanne Aldestam

Kamp mellan tikarna i hemmet

Det är förstås många saker som man måste veta innan man ger råd om hur ett enskilt fall av bråk ska hanteras. Hundar som har gått bra ihop tidigare kan plötsligt börja bråka - kanske är det en könsmognadsfråga, men det kan vara andra orsaker som att den ena hunden har en skada eller är sjuk eller att Du ändrat "reglerna" för flocken. Om en yngre tik börjar bråka med den äldre tiken, så kan man börja fundera så här:

Problemet har kanske funnits där tidigare, bara i mycket mindre form. Det är viktigt att fundera på det och komma underfund med hur och med vad det började. Kanske har "bråket" pågått under en längre period men på ett mildare sätt. När en unghund beter sig elakt mot den äldre hunden tycker jag att man ska fundera över om hon överhuvudtaget trivs speciellt bra tillsammans med den äldre tiken. Om hennes beteende är otrevligt går det ut på att få ut den äldre tiken från er flock för att på så sätt få fler fördelar själv.

Vilka fördelar som en ung tik anser sig vinna genom att få bort den andra tiken kan vara allt från liggplatser, ägarens gunst, mer tid till kel, mat, ben osv. Det är av största vikt att skydda den äldre tiken från att bli attackerad av den andra hunden. Det är er skyldighet som flockledare att se till att hon inte skadas, varken fysiskt eller psykiskt. Samtidigt måste ni komma ihåg att det ofta är svårt, ibland omöjligt, att få ihop två tikar som inte trivs ihop om man en gång särat på dem genom att ha dem i olika rum eller lånat ut den ena. Om problemet kvarstår tycker jag att man ska söka en hundpsykolog som kan hjälpa till att reda ut vari problemet består innan det går för långt.

Jessica Westblad

Att hundar skäller är vanligt. Stress leder till att hundar skäller. Här följer några tips om vad du bör tänka på

Stress leder till mer skällande

Rent allmänt om överdrivet skällande kan man säga att det ofta är knutet till en förhöjd stressnivå hos hunden. Och stressen i sin tur kan komma av såväl under- som överstimulering. Sedan finns det förstås mer normalt skällande i situationer där hunden tillfälligt blir upprörd, glad, rädd, arg etc. När det gäller en ung valp kan stress komma av att det händer för mycket i omgivningen, mer än han klarar av i sin nuvarande utvecklingsfas. Att vara med på mattes eller husses jobb är ju t ex i sig suveränt, hunden slipper vara ensam hemma. Det man behöver se upp med att är att hunden verkligen kan koppla av där den finns i arbetsrummet. En valp behöver sova större delen av dygnet, och själv kunna kontrollera sitt sömnbehov - kunna somna när och var som helst och få vara ifred. Många hundar behöver mycket passivitetsträning i olika miljöer, hjälp att så att säga hitta av- och påknappen.

Som många själva upptäckt är det lönlöst att försöka få stopp på en stressad valp när han väl satt igång att skälla. För att kunna stoppa skällandet gäller det att göra det direkt då hunden börjar och då behövs ett "brytkommando". Träna därför t ex in NEJ i ett helt neutralt sammanhang i lugn och ro. Det ska betyda ungefär "ta kontakt med mig" och när ni får kontakt, ger ni er valp möjlighet till ett alternativt beteende. För att få stopp på skällandet gäller det sedan att vara uppmärksam och stoppa honom med ert nej redan när han tar sats för att börja skälla. De gånger ni lyckas med det och han kommer av sig och tar kontakt, belöna och beröm men utan att göra honom upprörd igen. Hundar skäller av många orsaker, och ofta har de snabbt lärt sig att skäller man så får man sin ägares fulla uppmärksamhet. För oss hundägare gäller det alltså att bryta denna olyckliga händelsekedja.

Vi instruktörer lär vanligtvis ut att bästa sättet att få stopp på oönskade beteenden är att ignorera det, inte ge det uppmärksamhet som uppfattas av hunden som ren uppmuntran att fortsätta. När det gäller skällande, är det lite annorlunda. Det räcker inte att ignorera alltid. Att skälla och gnälla är på något sätt självförstärkande, och för att komma tillrätta med problemet krävs att vi sätter oss ner och funderar på vad vi kan ändra i förutsättningarna runt omkring hunden. Ofta, ofta handlar det om att reducera stressmomenten i hundens liv. Sedan är det också ofta så att när man börjar åtgärda stressfaktorer runt omkring sin hund för att minska stressen, kan det under en övergångsperiod blir så att stressen verkar öka. Men det är temporärt, så håll ut!

Kristina Bengtsson

Skäller mot andra hundar

Kanske känner din hund sej spänd vid möten i koppel och vet inte riktigt hur han ska hantera situationen? Han skäller då och gör kanske utfall. Han kommer att känna sej lugnare och tryggare av att lära sej att du tar hand om mötessituationerna.

Börja med att aldrig någonsin låta honom hälsa på hundar i koppel, så minskar så småningom hans förväntan att komma fram. Försök att hitta ställen där du har hundar på sådant avstånd att han är lugn och träna honom att sitta vid din sida och se på hundarna. Beröm då mycket när han inte skäller, träna korta stunder i början. Be hundägare med hundar ni känner om hjälp med att träna möten och inrikta dej på att han bara ska passera utan att hälsa. Träna också på att ni ska kunna stå mittemot varann med era hundar och prata en stund med era hundar sittande vid sidan utan att de får gå fram. (En svårare variant är att träna ena hunden att sitta kvar själv medan hans förare går fram och hälsar på den andres hund. Det måste börja med sitt-kvar-övningar i lätta situationer och sedan att Du bara tar något steg mot en annan hund... Tålamod och successiv träning ger resultat.)

Träna på att Du ska gå först

Träna också i situationer utan andra hundar att du är den som ska passera först genom dörrar, grindar o.s.v., så att han blir mer uppmärksam på att det är du som har initiativet. Man har också mycket nytta av att lära hunden gå bakom. Man håller ena handen med godis bakom ryggen och lär därmed hunden att gå bakom en. Om man hittar en smal stig där hunden har svårt att passera förbi en har man hjälp i träningen. Upprepa kommando "gå bakom" när hunden är bakom dej och var även noga att ge belöningen när hunden är kvar bakom. När du får besök hemma (även besökare utan hund) gäller också att din hund ska vänta nånstans bakom dej och du går fram och hälsar först. Om du vill ha hjälp med träningen, kontakta gärna en IMMI-instruktör.

Annika Hernqvist

Träna på avstånd till andra hundar

Hundars språk är så pass detaljerat, variationsrikt och komplicerat att det oftast inte går att ge något entydigt råd om träning av hundmöten utan att ha sett hunden. Vad man kan säga är att kopplet ofta ställer till det för hundarna . Många hundar känner sej trängda när andra hundar kommer för nära när de är i koppel och de överdriver då sitt språk för att undvika närkontakt. Man brukar tala om kroppszon: en radie, ett avstånd runt hunden och ägaren där hunden reagerar när en annan hund kommer för nära. Hur stort detta avstånd är varierar mellan olika raser och individer. För att underlätta för sin hund och låta den slippa ha ansvar för hur mötande individer ska bemötas tycker jag att det bästa är att hunden inte får gå fram till andra hundar utan tillåtelse. Jag upplever att hundar blir lugnare om de får sitta vid sidan av föraren eller lärs att bara passera förbi mötande. Först på stort avstånd och sedan närmare efterhand.

Annika Hernqvist

BARF - Vad är det?

Den som myntade uttrycket BARF var den australiensiske veterinären Ian Billinghurst.

Det han menade med den förkortningen var Bones And Raw Food (ben och rå mat) men på engelska betyder BARF egentligen "att kräkas". Baslivsmedlet i BARF är råa ben med kött på. Det som främst rekommenderas är kycklingvingar, men alla sorters ben går bra, oxe, fläsk, lamm, vilt etc.

Därtill behöver hunden inälvor och finfördelade grönsaker, där tyngdpunkten ligger på gröna bladgrönsaker. Tillägg enligt hundens individuella behov kan vara olja, havstång, vitaminer, vitlök mm.

Andra är på samma linje som Billinghurst, t.ex. Kymythe Schultze, Pat McKay m.fl. De som hakade på denna diet från början har gett sina hundar BARF i tio år. Andra har i generationer utfodrat på detta sätt, långt före det blev populärt.

Om du vill lära dig mer om BARF, så finns det en uppsjö av information på engelska. Du kan köpa Billinghurst, Schultzes och Pitcairns böcker. De finns att få t.ex. på www.bol.com.

Om du har en e-postadress kan du gå med på någon av de otaliga e-postlistor, som diskuterar BARF. T.ex. på www.groups.yahoo.com kan du göra en sökning på ordet BARF och hitta tiotals diskussionsgrupper, bland dem en skandinavisk (svensk/dansk/norsk) och en finsk.Flera av listorna har offentliga arkiv, som kan läsas utan att man själv går med på listan. Det finns också en massa websidor med information om BARF, de flesta på engelska.

Jessica Westblad

Det är inte helt ovanligt att hundar jagar utan lov, att hunden bara springer iväg utan din tillåtelse. Här har du tips på vad du kan tänka på!

Kaninjakt

Att våra hundar jagar kaniner och annat är något som många av oss brottas med, ofta dagligen på våra promenader. Det är bättre och mer framgångsrikt att omrikta hundens beteende till att VILJA GÖRA NÅGOT ANNAT än att försöka jaga ifatt den bortflyende hunden. Att förbjuda jakt är svårt, eftersom det är ett sådant djupt liggande och naturligt beteende för ett rovdjur som hunden. Ett straff av något slag (t ex vattenspruta eller annan blockadbrytare) kan kanske fungera för stunden men sedan är nog risken stor att hunden ändå väljer det förbjudna, attraktionskraften är bara för stor för en glad och pigg vovve i sina bästa år....

Så mitt råd är i första hand att du läser vad Eva Bodfäldt skriver i Kontaktkontraktet och försöker göra din hund till en "rapportör" av spår i stället för att sätta iväg på dom. Lär Dig gärna klickerträning vilket är ett bra medel för att bota jaktbeteenden. Klicka och belöna för att hunden visar dig var spåren/dofterna finns. Träna på både doft- och synretningar. När det gäller hararna hunden ser på ängen - försök sitta på avstånd och se om inte hunden kan klara av att bara titta om avståndet är tillräckligt långt. Som du förstår är det omöjligt att "träna" ute på ängen när hon ser hararna på nära håll och stressar upp sig. Som alltid gäller det att hitta ställen att träna på där man kan få det hela att fungera, alltså där det finns retningar men inte mer än att hunden lyckas så att du kan klicka och belöna.

Du måste bereda dig på att detta tar tid, engagemang och stort tålamod från din sida att träna. Och räkna med att ni ibland "misslyckas", men kom ihåg att det är när ni lyckas som din hund lär sig! Avslutningsvis så tycker jag också att du ska fundera på om inte det är dags för Din hund att bekanta sig med blodspår, så att hon på ett mer strukturerat sätt får utlopp för sitt viltintresse. Kom ihåg att spårning är en stor del av jaktbeteendet, och erfarenhetsmässigt så brukar de flesta "jaktgalna" individer bli betydligt lugnare när dom inser att matte/husse vet var det finns riktigt fina spår att jobba med.

Kristina Bengtsson

​

En av de allra vanligaste orsakerna till att man söker professionell hjälp med sin hund är att den har visat någon form av aggression. (Detta är också ett vanligt skäl till att yngre, fullt friska hundar avlivas). Aggression är ett starkt laddat begrepp för de flesta människor, och är det sedan en hund som står för den, ja då är det inte många av oss som förblir oberörda.

Luddigt begrepp

För en hundkonsult är begreppet "aggression" alldeles otillräckligt. Som hundpsykolog arbetar man oftast mycket lite med symptomen, utan fokuserar på orsakerna till problemet. Det vanligaste är att hundägarens problem är ett helt annat än hundens. Om hunden gör utfall emot andra hundar kan hundägarens problem vara rädslan att hunden ska skada någon, att hunden är för stark, andra människors reaktioner t ex. Medan hundens problem kanske är att den vill leka, skrämmas, få uppmärksamhet eller helt enkelt få något att hända. Således blir det en mängd ytterligare komponenter som måste vägas in, innan man gör en bedömning och sätter in en åtgärd.

Graden av aggression

Först vill man veta hur stark aggressionen är. (Skalan går ju från en hotfull blick, via en mängd graderingar och kombinationer, till hugg helt utan bithämningar). Det är också av intresse om hunden kan distraheras, och i så fall med vad. Sedan behöver man veta vad som utlöser aggressionen, dvs när hunden blir arg, vad som ökar aggressionen och vad som minskar den. (vid hundilska brukar t ex avståndet till den andra hunden ha stor inverkan).

Övriga signaler

Sedan är det dags att fundera lite på hundens övriga signaler. Verkar den vara osäker, eller självsäker ? Om den verkar rädd, är det då för något yttre hot, eller kan det vara rädsla för bestraffning eller annat obehag?

Bakomliggande stress

Eventuella stressfaktorer måste också vägas in. Förhöjd stressnivå, oavsett orsak, kan få hunden att överreagera. Därför är det viktigt att göra en s.k. stressanalys. Man behöver ta reda på om hunden kan tänkas vara över- eller understimulerad, lider av smärta, sjukdom, lågt självförtroende, nedsatt funktion i hörsel-, syn- eller luktorgan, om kosten är väl sammansatt och avpassad, om det finns orsak att misstänka att hunden tidigare utsatts för chock osv. En stressanalys kollar upp väldigt många tänkbara orsaker till stress, och därmed ökad aggressionsrisk.

Relationen Hund-Förare

Relationen är en annan viktig pusselbit. Är hunden osäker, trygg eller kanske beskyddande gentemot sin ägare? Hur hanterar ägaren hundens aggressivitet? Skulle ägaren också vara arg i just den här situationen, kan hunden lätt feltolka det hela och tro att de samarbetar emot ett yttre hot, och bli ännu tuffare i tron att den har stöd av sin ägare. Alternativt kanske den tror att ägaren själv är rädd och behöver försvaras ! Personligen tror jag också att våld föder våld och att aggression leder till nya konflikter. En hund som fostras med hjälp av aggression (dvs man blir arg och bestraffar den när den gör fel) blir sannolikt mer benägen att försöka lösa sina problem, =tillfredsställa sina egna behov (av mat, närhet, vila, revir och andra resurser) med aggression.

Morrande

En av hundens mest missförstådda signaler är morrningen. Många tycks tro att en morrning alltid förebådar utfall och bett, fast det snarare är tvärtom. Med en morrning kan hunden meddela att den känner sig hotad eller trängd. Om morrningen respekteras (genom att man ökar avståndet till hunden) slappnar hunden av och ingenting mera händer. Bestraffar man däremot hunden när den morrar, får den sina aningar bekräftade - det var ju verkligen fara å färde. Om en morrning respekteras är det ytterst sällan som aggressionen trappas upp. Om man tillrättavisar hunden och därigenom lär den att det är förbjudet att morra, fråntar man hunden möjlighet att på ett fredligt sätt be om lite större avstånd. När den hunden når sin toleransgräns, hoppar den troligen över artigheterna och går till angrepp på en gång.

Hotfullt kroppspråk

Om hunden som morrar visar tydliga hotsignaler (framåtlutad med lyftat huvud, hög stel svans, spänd kroppshållning och hård blick) vilket är betydligt mer sällan, är det större risk för vidare aggression. I det fallet har hunden för avsikt att utmana. Även här är det mindre lyckat att bestraffa - hunden utmanar ju till kamp och får en. Således har den uppnått sitt syfte och kommer sannolikt att göra om samma sak nästa gång den tycker att något är värt att ta strid för.

Inte "obotligt"

Aggression är en avståndsökande signal, inte ett tillstånd. Ingenting talar för att en hund som visat aggression är bortom bot. Tvärtom, vi ser ständigt fantastiska resultat just hos sådana hundar. För när man väl har hittat anledningen till hundens retlighet, så har man redan påbörjat förändringen av hundens beteende. Skulle DU vilja ha hjälp med att analysera och/eller förändra DIN hunds beteende ? Kontakta närmaste IMMI-anslutna konsult. Tillsammans kan ni förändra tillvaron för både hunden och omgivningen. Det är inte utan ansträngning för Dig. Många gånger kan det behövas ett stort och helhjärtat engagemang från hela familjen, den närmaste tiden. Men det är väl Din fyrbenta kamrat värd?

​

Kristina Mårtensson

Funderar du på att skaffa hund? Tänk efter före! Här följer några tips om vad du behöver tänka på

Att skaffa valp

Det är att ta på sig ansvaret för en annan varelse i minst ett decennium framöver. En liten individ som är fullständigt beroende av "sina" människor, för att fungera och ha ett bra liv. Det är ett stort beslut som bör vara väl genomtänkt. Att ha hund är inte alltid lätt och bekvämt, tvärtom är detta ett av de mest krävande husdjur man kan ha. Dagligen krävs att man lägger kunskap, tid, intresse och engagemang i sitt hundägande. Dessutom ställer samhället och medmänniskorna en hel del förväntningar på varje hundägare. Det är därför viktigt att välja sin hund och sin uppfödare med omsorg.

Att föda upp hundar

Det är (borde i alla fall vara) att ta ansvar för ett antal individer som man satt till världen, så länge de lever. Att välja sunda och friska föräldrar med väl dokumenterad bakgrund är A och O för en seriös uppfödare. Att hålla sig väl underrättad med vad som sker i hundvärlden är också viktigt. Nya rön, nya bestämmelser, nya sjukdomar, nya behandlingsmetoder, nya träningsmetoder, nya kunskaper utvecklas hela tiden. Allt detta bör man förstås känna till, för att kunna informera sina valpköpare på ett bra sätt. När man säljer en valp delegeras en stor del av uppfödaransvaret till någon annan, men inte allt. En seriös uppfödare är alltid beredd att hjälpa till med råd och dåd så länge hunden lever, och i nödfall också ta tillbaka sin "valp" oavsett hur många år den hunnit fylla. Därför är seriösa uppfödare oftast mycket noggranna i valet av sina valpköpare.

När en seriös valpköpare möter en seriös uppfödare, uppstår sällan några problem. Båda är lika noggranna och medvetna om sitt respektive ansvar. Ofta uppstår en personlig relation mellan de båda, som varar i många år - kanske för hela livet. Det knepiga är när den ena parten inte tar sitt ansvar på allvar.

Här är det valpköparen som kan göra den största insatsen, genom sitt val av uppfödare. Så länge det finns obetänksamma och spontana valpköpare, kommer det tyvärr att finnas oseriösa "hundproducenter". Medvetna och väl informerade valpköpare köper inte sin hund från vem som helst. De vet att riskerna är alltför stora, att få en osund valp eller bristfällig hjälp från en okunnig och/eller oseriös uppfödare.

Många hundar avlivas helt i onödan, därför att de köpts/tagits emot utan en ordentlig planering och tillräcklig kunskap. Det är lätt att falla för en söt liten 8-veckorsvalp och låta den följa med hem. Men liten blir stor och den söta lilla valpen blir en ganska odräglig unghund. Det är då man börjar inse att det är mycket jobb med att ha hund. Har man då dessutom råkat välja en ras/hundtyp som inte passar ens personlighet eller den aktuella livssituationen, ja då kan problemen kännas oövervinnerliga. Omplacerings- och avlivningsstatistik talar sitt tydliga språk. Otaliga hundar får byta hem, eller rent av sluta sina dagar innan de fyllt två år.

Funderar du på att skaffa hund, tänk efter före!

Prata med andra hundägare, hör efter vad som kan vara för- och nackdelar med att ha hund. Tänk igenom vad du vill din hund till, vilka krav och önskemål du har. Ta sedan reda på vilka raser som kan vara lämpliga för dig och din livssituation.
Först därefter kan utseendet få spela in i rasvalet!

Läs flera rasböcker, helst sådana som handlar bara om de raser du är intresserad av. Men kika också på beskrivningarna av de aktuella raserna i olika raslexikon, exempelvis på biblioteket. Kontakta rasklubbarna, där finns oftast väldigt mycket kunskap att hämta. Med hjälp av sökmotorerna på Internet kan du säkert också hitta intressant information om de raser du är nyfiken på. När du valt ut en eller ett par raser börjar det bli dags att..

Välja uppfödare

Tittar du i första hand på pris och geografisk närhet, ja då riskerar du verkligen att göra misstag! Inom de allra flesta raser ligger priserna hos seriösa uppfödare ganska lika. Lågpris på små valpar är alltid en varningsklocka! (Det är dock inte helt ovanligt med ett lägre pris på lite äldre valpar, eller sådana som inte är av "utställningskvalité", vilket inte alls behöver betyda att uppfödaren är mindre seriös). Inte heller fina utställningsmeriter bör vara ditt enda kriterie (om du inte söker en utställningshund i första hand förstås). De säger oftast väldigt lite om hälsa och temperament, och det är ju också viktiga "ingredienser" i din hund. Jämför även antalet meriterade hundar med antalet valpar som fötts upp.10 st välmeriterade avkommor på två-tre valpkullar kan väl sägas vara ett gott resultat, men om antalet födda valpar är 100 eller flera säger det förstås mindre.

Ring runt till flera uppfödare och representanter för den ras du bestämt dig för. Lyssna med både hjärna och hjärta. Tänk på att du ska välja en "nära bekant" (nämligen din uppfödare) för kanske femton år framöver. Låt dig inte avskräckas av många närgångna frågor, se dem hellre som ett tecken på att denna uppfödare är noggrann och bryr sig om sina valpar. Det har du mycket att vinna på!

Var en medveten och upplyst konsument, ställ krav!

Fråga:

• Vad som skiljer denna ras från andra (och om finns det speciella rasegenskaper/behov)

• Vad en köpare av denna ras bör tänka på

• Vilka uppgifter som man lämpligen sysselsätter denna ras med

• Vilka rassjukdomar som finns och vad uppfödaren gör för att undvika dem

• Vilka kriterier som uppfödaren ställer på sina avelshundar

• Om föräldrarna har några avels-, arbets- och/eller utställningsmeriter

• Om föräldrarna (och eventuella halvsyskon till valparna) är mentalbeskrivna.

• Om föräldrarna är röntgade och kontrollerade avseende eventuella rassjukdomar

• Om det finns några ärftliga sjukdomar i de blodslinjer som använts

• Om du kan träffa föräldrarna, deras syskon och eventuellt tidigare valpar eller åtminstone ringa och prata med deras ägare.

• Var valpkullen vistas under uppväxten där köket är att föredra i de allra flesta fall, eftersom där förekommer ljud, dofter och synintryck som hundarna behöver vänja sig vid.

• Vilken träning/erfarenheter valparna får innan leveransen (koppelträning, hanterings-övningar, bilåkning och kontakt med främlingar är önskvärt)

• Om uppfödaren kan rekommendera någon bra kurs eller instruktör

• Om du själv får välja valp eller om uppfödaren ser ut den åt dig och då på vilka kriterier.

• Vad som står i köpekontraktet, vilka rättigheter och skyldigheter du har som köpare.

• Vad som ingår i priset (avmaskning, vaccination, ID-märkning, veterinärbesiktning samt råd och anvisningar kring mat och fostran bör vara minimum. - Vanligt är även exempelvis; medlemskap i rasklubb, någon bok/videofilm om valpträning, startförsäkring, foder att börja med, leksak, liggunderlag, koppel och liknande saker)
och ställ alla andra frågor som du känner att du vill ha svar på.

Som potentiell valpköpare har du rättighet och skyldighet att vara frågvis!

Ta gärna hjälp av en hunderfaren bekant, eller eventuellt en hundkonsult, om du känner att dina kunskaper inte räcker till eller riskerar att låta hjärtat rusa iväg med dig. Man köper inte bilar eller andra dyra mekaniska "trotjänare" utan sakkunskap, och man väljer sina vänner med omsorg. Så borde det vara med hundar också!

Medvetna och kunniga valpköpare är den bästa garantin för sund och seriös hundavel - och det största hotet mot dem som bedriver hundproduktion utan vidare ansvar!

Köp ALDRIG en valp bara för att du tycker synd om den. Det är tack vare sådana köpare, som hundmånglare och oseriösa uppfödare kan fortsätta sin verksamhet.
Anmäl hellre vederbörande för bristfällig djurskötsel!

Lycka Till!!!

Kristina Mårtensson, hundkonsult och hund-"konsument"

​

För Dig som söker en liten inte alltför svårhanterlig hund - inte för mycket pälsvård och inte alltför livligt temperament:

Välja hundras

Det skulle vara så enkelt att bara räkna upp ett antal passande raser men jag ska försöka ge några råd i stället. Tänk inte bara på utseendet. Tänk mer på hur du vill att din hund ska vara, ska du ha den endast till sällskap?

Vill du träna mycket lydnad, agility, spår eller annat med den? Helt enkelt vilken funktion din nya kompis ska fylla! Först efter den funderingen tycker jag att det är dags att fundera på exteriören. När det gäller exteriören är pälsen en viktig sak att ta hänsyn till. Om man inte är intresserad av pälsvård är t ex amerikansk cockerspaniel ett dåligt val, hur söta de än är! Men om man ändå faller pladask för en långhårig ras kan man ju alltid välja att klippa ner hunden.

Några raser som kanske kan leva upp till förväntningar om en liten inte alltför svårhanterlig hund, och som du kan läsa på mer om och även besöka några uppfödare av är dvärgschnauzer, dvärgpinscher, italiensk vinthund, kinesisk nakenhund och basenji. Dvärgpudel är en ras som har mycket hår men mycket lätt kan hållas extremt kort i pälsen. Annars är de små sällskapshundsraserna oftast rikligt bepälsade, t ex malteser, shih tzu, löwchen, lhasa apso, japanese chin för att nämna några. Hur som helst råder jag dig att ta reda på så mycket fakta som möjligt om rasen, insidan är trots allt mycket viktigare än utsida! Att välja en renrasig hund ger en viss ”varudeklaration”, du kommer att veta ungefär hur hunden kommer att bli och vilket liv du kan förvänta dig tillsammans med den. Om du väljer en blandras vet du inte alls vad resultatet kommer att bli.

Du som söker en brukshund och lite större hund som Du vill träna mycket med och kanske tävla med: Brukshundar har särskilt avlats för att ha egenskaper som människan kan dra nytta av - jakt, kamp, vakt, vall etc är egenskaper som alla hundar har, men som just hos bruksraserna är mer eller mindre framträdande. Det är stor skillnad på exv en schäfer, en riesenschnauzer och en vallhund som en collie. Alla brukshundar vill arbeta och är aktiva, men på olika sätt. Om du t ex väljer en dobermann får du troligen en aktiv hund med mycket spring i benen de första åren, då denna ras mognar och blir vuxen först vid ca tre års ålder. En schäfer mognar tidigare. Flera brukshundar mognar relativt sent och kräver inte bara en hel del träning utan också tålamod. Läs om olika brukshundsraser i hundböcker, fundera på om hundens vakt- och vallinstinkter utgör möjlighet eller problem. 

Ta kontakt med närmaste brukshundklubb och fråga om där finns någon medlem som tränar och tävlar med sin hund av en ras som du är nyfiken på. Det är alltid bra att rådfråga flera vanliga ägare av rasen man är intresserad av, innan man tar kontakt med uppfödare. Genom kontakt med andra ägare bör man få en vink om hur rasen är att jobba med för en som inte känner till rasen lika mycket som en uppfödare. Sedan råder jag dig att ta kontakt med rasklubben, t ex dobermanklubben om Du är intresserad av den rasen, eller Svenska Kennelklubben för att komma i kontakt med bra uppfödare av rasen. Finns det flera som har valpar på gång samtidigt, kan det vara bra att välja en som bor inom rimligt avstånd från dig, om de erbjuder valpträffar hos uppfödaren sedan du fått hem och börjat ditt liv med valpen. Det kan ge bra stöd under uppväxttidens fostran. Steg tre blir att se till att du kommer med på en kurs i valputveckling så fort som möjligt, före fem månaders ålder, då bästa resultatet blir om du kan börja jobba med kontaktträningen så tidigt som möjligt. Då tror jag att ni får den bästa starten tillsammans.

Hundmöten är ett problem för många hundägare. Hunden kanske skäller och hyser agg. Här har vi samlat tre artiklar om ämnet. Det kan finnas fler anledningar...

Går upp i varv i närvaro av andra hundar

Många hundar - oavsett ras - har svårt koncentrera sig i närvaro av andra hundar. Om det skulle vara så att din hund tämligen plötsligt fått problem i andra hundars närvaro - kan det då vara så att den har ont någonstans? Det är viktigt att du utesluter denna möjlighet! Om vi förutsätter att din hund är fullt frisk och inte har någon känning av smärta någonstans, tycker jag du ska ta det lugnt med träning där andra hundar är närvarande, t ex på klubben.

Ta tillvara möjligheten att under kontrollerade former träna din hund att bara sitta på avstånd och betrakta de andra hundarna. Kräv inte att den ska kunna "jobba" på appellplanen, den klarar uppenbarligen inte av den retningen. Klivet från att träna hemma i lugn och ro till miljön på kubben är för stort i det här skedet av hundens liv. Du behöver hitta ett läge "mitt emellan", vilket innebär att du tränar de olika momenten på olika ställen med varierande retningar för att den successivt ska lära sig att klara det i svårare situationer. T ex i skogen, på parkvägar, på torg, på något ställe där andra hundar befinner sig på avstånd.

En eller ett par kompisar i lämplig ålder och storlek är bra att ha så att hundens behov av lek med artfränder tillfredsställs. Däremot ska den lära sig att inte hälsa på andra hundar, annat än i undantagsfall och då först när du gett ditt tillstånd. Träna att gå förbi utan att hälsa och kräv att hunden håller kontakt med dig när ni passerar varandra.

Även här gäller att du ska anpassa avståndet till vad den klarar av, så att du får tillfälle att berömma när det går bra! Förstärk med beröm (godis, lek med favoritföremål, kel, röst etc) när den gör rätt, var tydlig så att hunden förstår vad du förväntar dig. Undvik att använda "nej" innan hunden är på det klara med hur du vill ha det. Det är heller inte någon bra idé att dra och rycka i kopplet om Din hund är orolig, det hetsar säkert bara och är svårt eller t o m obegripligt att förstå innebörden av för din hund.

Förhindra att andra hundar kommer fram oombedda, mota iväg dem och visa din hund att du bestämmer och tar hand om sådant! Det är viktigt att du själv uppträder lugnt och sansat, även i påfrestande situationer. Det är väldigt lätt gjort att vi som hundägare överför oönskade budskap till våra hundar utan att vi tänker på det.

Hunden uppfattar oss som goda ledare när vi visar att vi tar ansvar, löser problem och skyddar dem i olika situationer. Det innebär t ex att vi avgör vem man får träffa och hälsa på, vi går före och hunden bakom eller vid sidan i knepiga situationer, vi går först ut genom dörren etc etc. Vi överlåter inte åt vår hund att hänga i kopplet och ta ansvar för vad som kommer runt nästa hörn eller vägkorsning. Vi hjälper vår hund att hålla avstånd till andra, så att möten kan ske i lugn och ro.

Det kan också handla om att en hund har väldigt stora förväntningar på stunden på kursen eller klubben, den tycker det är kul att få träffa andra hundar och vill helst leka. Om du tror att det kan vara så, kan du åka till apellplanen lite då och då. Ta med de saker du brukar ha med, gör som ni brukar när det är träning på gång. Men när ni kommer fram till klubben, stanna en stund utan att göra något och åk sedan lugnt därifrån. En annan gång kan ni gå runt en stund, och sedan bara åka därifrån. Variera så att han inte kan veta om det är träning på gång eller ej.

Har man en hund som har lätt för att varva upp, gäller det att hitta formerna för att kunna träna där det fungerar och ställa rimliga krav som ökas i den takt hunden klarar av det. Men det är också viktigt att vara lugn och bestämd men samtidigt positiv och vänlig. Med en terrier eller annan kampglad hund i kopplet gäller det särskilt att inte gå in i kampsituationer utan i stället ha överseende och nonchalera när det går snett. Belöna desto mer när hunden gör rätt!

Kristina Bengtsson

Inkallning ska vara roligt!

Inkallning är ett av de bästa exemplen på att det fungerar bäst med positiv träning: När hunden är lös är det ju bara viljan/motivationen som kan få den att komma.
Vi har ingen fysisk kontakt med hunden (se dock mina råd om linträning nedan) när vi ropar på den och att bli hotfullt arg brukar gradvis minska lusten att komma. Alla hundar lär sig nämligen saker genom förknippning. Kanske tänker hunden ungefär så här: Om jag kommer så blir det jättekul. Om jag inte kommer så går jag miste om allt roligt.

Problemet är att hitta något som hunden upplever som värt att komma för. Hunden svarar på den retning som ger den mest/bäst resultat. Om den kan strunta i ditt kommando/din lockelse och stå och nosa och detta är mer värt än godiset eller leksaken som väntar när den kommer, ja då kommer den ju inte! Och om den får nosa en stund eller spåra vilt och sedan får belöning när den kommer efter en lång stund bara för att Du är glad att den ändå kommer - ja då är det väl naturligt att den väljer detta beteende, dvs "komma när den vill".? Det gäller alltså inte bara att belöna att den kommer - hunden måste också förstå att den måste komma direkt, jobba för sin belöning och tycka det är värt det.

Nu till handgripliga råd:

1. Börja med lätt inkallningsträning. Ropa på Din hund när Du vet eller ser att den faktiskt tänker komma - Använd bara ditt inkallningskommando när Du "vet" att hunden kommer att lyda och ge då superbelöning när den glatt kommer. Det ska bli jättekul godissökövning, rolig busövning med stor pinne, godaste köttbullen eller annan trevlig belöning när Du ropar "Hit". Välj situationer som är ganska lätta - inte när hunden dragit till skogs eller leker med andra hundar!

2. Träna alltså inkallningsövningarna så att hunden har chans att klara det! Med detta menas att den inte är blockerad utan kommer på direkten. Belöna inte att hunden kommer en lång stund efter att Du kallat på den. Skulle den inte komma - gör direkt ett nytt inkallningsförsök i en enklare situation där Du t ex visar upp en köttbulle och springer iväg ropandes "Hit". När hunden kommer direkt - då får den superbelöning. Träna mycket med hunden lös - men läs hunden så att Du inte väljer att ropa i en för svår situation som han inte ännu lärt sig är värd att ge upp för Din skull...

3. Gör ett fåtal övningar med inkallning per dag så att den belöning Du då ger är extra eftersträvansvärd. Ge inte denna belöning i andra situationer.

4. När hunden kommer perfekt i lätta situationer börjar Du träna i svårare, t ex att hunden nosar intensivt eller är på väg från dig. Så småningom tränar du att den bryter t ex en hundlek.

5. När hunden är vältränad på inkallning börjar du belöna mer varierat - inte varje gång och superbelöningen kan komma lite oregelbundet. Var vaksam så att hundens motivation bibehålles. För regelbunden belöning kan ge lägre motivation (syns ofta som att den slutar komma på direkten) och för lite belöningar kan ha samma verkan. Hunden måste förstå vilka krav Du ställer på honom och belöna därför bara lyckade inkallningar - eller ha en betygsskala 1=Hm, bra att du kom. 2= Duktig, Du kan få en liten godis eller klapp. 3= Jättebra att Du kom direkt - nu får Du jackpot! Ger Du samma belöning om han kommer efter att ha jagat vilt i 5 min efter Ditt rop som när han kommer på stört så blir ju Dina krav ganska otydliga.

6. När hunden börjar förstå och lyda, då ska kraven öka. Du ska se till att Dina kommandon efterlevs. Har Du en 10 mån unghund som har mycket stark drift att nosa och dra iväg på äventyr i skogen -det har att göra med könsmognaden- då gäller det att finna belöningar som betyder mer! Det är ju inte helt lätt och antagligen måste Du också en period träna med hunden i en lång lina för att kunna driva igenom dina krav: Om Du tränat inkallning förut och detta gått bra så kan Du visa att lydnaden är ovillkorlig - din hund måste lyda och Du visar att Du har en15 m lång arm som gör att hunden inte har något val! Får hunden t ex upp viltspår så är det ofta bättre att ta tag i linan och t ex säga "Bra, kom" och när hunden gett upp att försöka spåra belöna för att den kommer till Dig. Träna sådana här brytövningar där Ditt "Bra, kom" ska leda till att han snabbare och snabbare lär sig att det var OK att spåra, men nu är det dags att bryta och hämta sin belöning. Det är ofta svårt att klara inkallningsträning på vilt utan just hjälp av linan som begränsning. Jaktlusten ökar om hunden får för många lyckade jaktlekar i skogen...Att belöna spår/viltupptäckten men också att hunden lyssnar och kommer till dig är långt bättre än att bli arg, neja och kampa med hunden som är "olydig". Samarbete i stället för kamp brukar på sikt ge en mycket god kontroll på hunden. Du belönar hundens naturliga drift att spåra, men ser till att få kontroll på det: Det är OK att hitta viltspår men Du bestämmer hur mycket och när "spårleken" är slut. Med linträning kan Du träna inkallning även med en egensinnig unghund och i situationer som är svåra att styra. Gör ett par övningar med hunden i lina på promenaden - Ropa in då och då och kommer den inte direkt så markera lätt med linan och upprepa. Lyder den inte så går Du fram och föser din hund milt men bestämt med Dig. (Hala inte in den!) Snarast upprepar Du sedan övningen och när den då lystrar och vänder om direkt - ja då kommer superbelöningen. 

Sara Grönlund

 

Träna unghunden i lina

En hund under utvecklingsfasen domineras av nyfikenhet och självständighet!

Unghundstiden är ofta krävande och man behöver ibland sätta gränser för friheten för att hunden sedan senare i livet ska kunna vara lös. En unghund blockerar sig gärna då något blir för intressant - den glömmer matte och husse. Träna under denna period gärna inkallning med sele och långlina (minst15 m) så att Din hund aldrig kan misslyckas utan du har möjlighet att styra till ett bra resultat.

Trampa vid behov eller ha linan i handen med handske på så att du kan hindra din hund att sticka iväg. Arbeta i många miljöer. Använd värdefulla belöningar när hunden kommer, med andra ord ös på med det som Din hund älskar att äta eller göra!

Om det är en retriever så kanske en leksak, djurskinn el liknande är kul att få bära när hon kommer. Gott godis om din hunden tycker om mat, lek med dig om den älskar social lek och kel. Det är svårt att ha flera hundar lösa samtidigt. Det blir en flockkänsla som är svår att rå på, så jag råder dig att träna Din hund i avståndslydnad när Ni är ensamma ute och går. Aktivera ofta Din hund med trevliga lugna övningar, så att den tycker att du är rolig att vara med och att komma till.

Pia Myrseth

Ledarskap är en viktig ingrediens för ditt förhållande till hunden ska fungera bra. Här följer några tips om detta...

En ledare är en resurs för sin hund

Det är tyvärr ofta så att hundens och ägarens uppfattningar om vad som är viktigt i livet inte överensstämmer. Att vara/bli "flockledare" blir man inte enbart genom att lära hunden att se oss i ögonen i vissa situationer. Det handlar mer om en relation där ägaren blir en resurs för hunden, någon den vill följa, lyssna på, och samarbeta med därför att det ger fördelar att göra det. Ägaren är den som fixar saker som har stort överlevnadsvärde, dvs mat, aktiviteter och trygghet m.m. Att hunden tjänar på att göra vissa saker gör att den gör det oftare, t ex belönar vi all spontan kontakt från hunden vilket gör att den oftare kommer att söka vår kontakt, vi belönar närhet - den ska alltid vara positiv. Vi belönar beteenden vi vill att hunden ska göra oftare och nonchalerar (ger ingen uppmärksamhet) beteenden vi vill ska upphöra.

Vi blir bra ledare och en resurs genom att...

Vi hittar saker som är bra för flocken, t ex mat ute som vi kan dela med oss av till hunden ibland.
Vi ger arbetsuppgifter till hunden som är naturliga för den, t ex spåra, leta, gräva, jaga, agility osv.
Vi alltid tar på oss ansvaret för att skydda hunden.
Vi respekterar hunden. Alla har t ex rätt att behålla det de själva lyckas hitta så det är fel att konkurrera om byten. Bäst är att antingen byta med något annat eller att få hunden att apportera sina fynd för att unvika konkurrens och konflikter vilket försämrar förtroendet och relationen.

Olika hundar har olika förmåga att foga sig efter ägaren. En terrier är ju t ex avlad för att kunna klara sig på egen tass, annars skulle den inte överleva mötet med räv, grävling m.m vilket gör att det kan vara svårare att få den att förstå vitsen med samarbete med dig som flockledare. Men det är olika med olika individer och kommer man bara på rätt aktiviteter och belöningar så kan man ofta komma ganska långt i kontakt och samarbete med en terrier också, så det är inte kört. Det är givetvis lättare att få till ett samarbete med en vallhundsras som är avlad för just den uppgiften.

Lasse Deregård

​

Massor av hundar chockas svårt och kan t o m tvingas till en för tidig död beroende på smällare. Om du har en skotträdd hund bör du följa nedanstående råd, som kan lindra skadeeffekterna.

Om du har möjlighet att åka bort till något ställe där det inte smälls med fyrverkeri, så gör det. Har Du inte den möjligheten kan Du hjälpa Din hund genom att följa nedanstående råd.

Köp hem Valerina Dag från hälsokostbutiken, eller Neurol från Apoteket. Ge din hund, innan det börjar smälla, en dos om c:a 1 tablett Valerina dag per 7-8 kg kroppsvikt, alt 1 tablett Neurol per2 kg kroppsvikt.

Motionera och aktivera din hund ordentligt på dagen, innan det smäller, så att den är trött och nöjd när kvällen närmar sig.

Vänj den vid att ha fetvadd i öronen i god tid innan helgen. Under dagen kan den ha fetvadden i öronen då den är ute och rastar. (Det finns de som smäller tidigt på dagen). Är hunden mycket rädd, kan fetvadden vara i öronen även inne.

Låt sista rastningen för dagen bli tidigt på kvällen, innan smällandet kommit igång på allvar. Kanske redan någon gång runt 19-tiden. Vänta sedan till sent på natten, då det slutat (eller åtminstone avtagit) och låt den få komma ut på en kortare rastrunda.

Är din hund ljudkänslig, ljudisolera ett rum så mycket det går, sätt på musik på hög volym, häng en filt för fönstret och låt hunden ha fetvadd i öronen. Om Din hund är väldigt känslig kan Du öka valeriana doseringen till det dubbla.

Trösta inte en hund som är orolig.

​

OBS! Skulle hunden vara i chocktillstånd och du ser att slemhinnorna i munnen är alldeles vita, ge inget lugnande, utan kontakta en veterinär.

Förebyggande åtgärder

Det är oerhört viktigt att man vänjer valpen vid höga oljud av olika slag redan från tidig ålder. Annars är det lätt att den får en chock första gången den hör åskan dundra eller hör smällare explodera vid påsk, valborgsmässoafton eller nyår. Har man tillgång till en bandspelare av god kvalitet kan man även spela in ett band med fyrverkeri, som man sedan spelar upp, helst varje dag, till att börja med på väldigt låg nivå, därefter successivt allt högre. Det är mycket viktigt att hunden inte upplever någon obehagskänsla. Om den gör det har Du gått lite för fort fram. Har Du inte möjlighet att spela in finns det fyrverkeriband att köpa.

När hunden inte reagerar över fyrverkeriet på band kan man försiktigt börja med små smällare ute. Avståndet från smällaren ska vara långt, så att hunden inte reagerar det minsta, därefter kan man minska avståndet till smällaren. Går detta bra kan man ta starkare smällare. Aktivera hunden samtidigt, ge t ex godis just när det smäller. Tar den inte godiset är den för påverkad och du måste öka avståndet till smällaren igen.

Nyårsafton och andra "smällarhelger"

Om man inte har haft möjlighet att träna med ljudband, så kan man ge hunden lugnande medel innan smällarna börjar, man ger då Neurol 1 tablett/2 kg, max 20 tabletter, om det smäller mycket kan man upprepa dosen efter fyra timmar.

Gå långpromenader och aktivera hunden under dagen så att den är trött när kvällen kommer. Gör sista rastningen tidigt på kvällen innan det börjar smälla som mest, stäng fönstren, dra för gardiner och persienner, sätt på TV och radio på hög nivå. Trösta absolut inte hunden även om den verkar orolig och rädd, tänk på att det förstärker rädslan. När det börjar smälla låter man hunden söka efter godis eller någon liknande aktivitet. Ställ dig absolut inte och titta på fyrverkerierna utan var tillsammans med hunden och låtsas inte om att det smäller.

Chockbehandling

Chockbehandling är inget som man ska prova på eget bevåg, utan att först varit i kontakt med hundsjukvårdare eller veterinär, då detta annars kan göra mer skada än nytta.

Referenslitteratur:

Råd och dåd för hundägare om skott och fyrverkerier, Anders Hallgren
Varning för nyår, Anders Hallgren, Hundsport nr 11/91

Rädd för att hälsa på mötande?

Du måste ge din hund tydliga signaler på att du kan hantera situationer med mötande människor som gärna vill hälsa på Din hund. Helt klart ska den inte behöva hälsa på alla och bli klappad på huvudet, och då är det du som måste hindra andra människor från att ta denna kontakt med honom, samtidigt som du visar din hund att han inte behöver oroa sig för detta. Gör så, att du tränar in att han ska sitta ner medan du ensam går fram och tar kontakt med främmande.

1. Börja redan hemma med att han ska sitta långt in i hallen när du går fram och öppnar för gäster och även när ev övrig familj kommer hem. Sedan ska han vänta på tillåtelse att gå fram och hälsa, och om han inte vill hälsa, så behöver han naturligtvis inte. Ingen ska få försöka tvinga sig på honom, utan då ska han få komma själv.

2. Träna även detta ute på vägkanten, gärna med hjälp av kända människor i början. Sätt honom och ta ensam kontakt, genom att ta något steg fram och prata, kanske skaka hand. Detta förutsätter att du tränat in sitt kvar ordentligt redan tidigare.

3. Vid möten ska du alltid vara emellan din hund och den mötande, och om det är hundmöten, kan du gå ut i en båge eller vika in på en stickväg, för att inte gå så rakt på den mötande hunden, vilket vissa hundar upplever som obehagligt.

4. Det kan också vara till stor hjälp att ha tränat in ett förbudsord, t ex "nej", så att det fungerar i olika situationer, för då kan man även använda detta, om hunden visar tendens att göra utfall. Visa samtidigt med din kropp och rörelse att du är på väg åt ett annat håll än fram emot de mötande. Denna träning kommer att ge resultat, även om det inte sker över en dag, och kan du bara vara konsekvent och ge samma signaler (göra likadant) varje gång, så hoppas jag ni kommer en bra bit på väg.

Osäkerhet och rädsla är inte alltid så lätt att analysera och bota själv eller ge allmänna råd om. Du får bäst hjälp av att söka kontakt med hundpsykolog så att just Din hunds osäkerhet kan botas.

Anna-Lena Arvidsson

Som information följer här två helt skilda dietförslag som inte alls har med varandra att göra och därför inte alls ska mixas... 

"HAMMARLUNDS BLANDNING"

​

Jag är egentligen ingen "expert" på vad hundar ska äta men jag har en nära kontakt med Anne-Marie Hammarlund som jag anser är en av landets bästa inom området. Om man vill koka maten själv till hunden är Anne-Maries förslag på utfodring av en vuxen hund följande:

"HAMMARLUNDS BLANDNING"

Observera att nedanstående delar är VOLYMDELAR

Unghunden har tappat intresset för Dig?

Kontaktträning börjar från det Du får hem Din valp. Upplever Du sedan att kontakten trots Din träning börjar bli sämre så har Din hund nog hamnat i könsmognaden. Det är naturligt att bli mer utåtriktad, intresserad av sin omgivning och tappa fokus på sina ägare under den här tiden. Din hund har upptäckt livet utanför det du har att erbjuda och det kan många gånger vara svårt att konkurrera ut.

Mitt förslag är att du i en sådan situation ska börja vara mer passiv och låta honom arbeta mer för att få kontakt med dig. Se till att det inte hela tiden är Du som tar kontakt med honom. När han söker kontakt med dig inomhus tycker jag att du ska nonchalera honom i större utsträckning. När han är för sig själv och inte pockar på din uppmärksamhet kallar du på honom för att kela, leka, träna, ge en godis el dyl. Det är viktigt att det är du som avslutar stunden tillsammans. Om det blir han som avslutar först måste du lära dig att göra ditt avslut snabbare nästa gång. Fortsätt inte med att prata med honom när han gör saker som du inte tycker om och vill ha mer av, t ex när han ser framåt när ni är ute, det kommer bara göra att hans dåliga beteenden ökar.

Det är viktigt att bara vara, både för hund och hundägare. Tänk på att träna med måtta under denna jobbiga period, att försöka lära in saker under könsmognaden är alltid dömt att misslyckas. Självklart ska du hindra Din hund från att springa fram till människor och hundar men det är ingen idé att försöka lära den något i svåra situationer. Om du får problem med något beteende som Du inte får kontroll på snabbt tycker jag att du ska ta kontakt med en hundpsykolog.

Jessica Westblad

​

Mitt förslag är att ni som inte tycker Er koppelträning fungerar försöker bli mer oberäkneliga för er hund. De flesta hundar är duktiga på att klura ut vart vi är på väg och vill gå först dit. När hunden är liten valp följer vi efter och tycker den är duktig som över huvud taget går i koppel. Klart dom lär sig att bestämma vart vi är på väg då! Så försök följande: stanna när kopplet stramar, invänta kontakt (eller att kopplet hänger löst), säg något uppmuntrande och gå iväg åt ett annat håll. Din hund ska alltså inte kunna räkna ut vart du tänker gå härnäst utan måste bli mer uppmärksam på dig för att ni ska kunna gå vidare.

Tänk på att inte träna med alltför kort koppel, då blir det svårare för din hund eftersom kopplet lättare stramar ju kortare det är. Det är belöningen han kommer att lära sig mest av, så det gäller att lägga upp träningen så att du får tillfälleatt berömma ofta och mycket. Vill du belöna med godis, bör du göra det i riktning bakåt eftersom han drar framåt. Det är den ena delen i träningen.

Den andra handlar om att få hunden att sluta nosa hela tiden. Att helt få bort nosandet är förstås att begära för mycket, det är ju en hund ni har i kopplet. Försök uppmuntra så fort han tar spontan kontakt, beröm översvallande och tala om så duktig han är när han INTE nosar. Det är viktigt att han förstår när han gör rätt och inte bara får signaler från er när det är fel. Först när han riktigt förstått hur det ska gå till, kan ni börja säga nej när nosen är för mycket i backen. Kom också i mycket god tid till exv brukshundklubben om Ni tränar där och låt honom nosa av appellplanen innan ni börjar träna. Om ni är vana att jobba med klickerträning, kan det vara en framkomlig väg här. Fundera också över ditt eget kroppsspråk - vad är det du gör annorlunda när din hund går med god följsamhet kontra dålig? Kanske finner du svaret på din fråga här!

Kristina Bengtsson

Ett bra sätt att träna koppelgång på är att alltid stanna eller ändra riktning så fort kopplet sträcker din arm. Om hunden tar kontakt bakåt med dig, prata då in honom till din vänstra sida och beröm. Om han bara tittar framåt när du stannar, locka då honom tillbaka och låt honom gå runt dig innan ni kan fortsätta promenaden. Lär hunden på detta vis att det är du som bestämmer riktning och hastighet under promenaderna.

Om du kommer ihåg att göra detta under varje promenad, lär de sig snart att det är mer lönsamt att inte dra, för då kommer de fortare framåt. Och glöm inte att berömma dem när de tar kontakt med dig när de går vid sidan (rätt ställe). Om du bara har en viss tid att rasta på, så titta på klockan när du startar och använd halva tiden bortåt, och vänd sedan.

Anna-Lena Arvidsson

Vård och hantering. Många har problem med att ge sin hund medicin. Här följer några tips om vad man kan tänka på.

​

Medicinsk träning

​

Det är inte ovanligt att hundägare får problem med att kunna behandla hunden när den blir sjuk. T ex ge den örondroppar eller skölja rent ett sår. Vanligaste orsaken BAKOM att det blir bekymmer är brist på sk medicinsk träning. Många hundar har även svårt att bli hanterade och att ens klara den vanliga skötseln av päls, klor och tänder. Fungerar inte denna del så är chanserna små att en medicinsk behandling, antingen av veterinär eller av hundägaren själv, ska fungera. Nu gäller det att vända hundens negativa förväntningar, bryta onda cirklar och hitta lugnet istället. Det gäller att träna en kort stund varje dag, få in en rutin och positiv vana hos både människa och hund. Dessutom måste vi träna inför "det som komma skall" typ veterinärbehandling och öka hunden tolerans och acceptans för att allt inte är behagligt. Målet är att hunden ska klara närhet och skötsel ihop med sin ägare men även okända (typ veterinär, domare och trimmare) på ett lugnt och balanserat sätt utan negativa förväntningar eller stress. Nyckelordet i medicinsk träning är SAMARBETE!

Träna så här:

• Ordna en speciell plats för skötsel, omvårdnad och träning. Se till att ha en skön fäll eller matta och alla skötselsaker nära i ex v en korg. Denna plats ska vara permanent så slipper du oroa hunden med att plocka fram allt.

• Tänk på att sätta en tidsgräns. Vilket innebär att det du inte hinner med idag får du ta imorgon. Träna 5 minuter varje dag och gör det gärna vid samma tillfälle exv efter en av promenaderna innan kopplet tas av så slipper du kommendera eller jaga ifatt hunden.

• Ge en duglig belöning och det innebär något SUPER GOTT som hunden bara får på denna speciella plats. Tänk på att ställa burken med det goda så hunden ej kan förse sig mellan era träningspass.

• Träna närhet genom kel, "massage" och att bara vara nära på golvet eller med hunden på ett bord. Parallellt med detta tränar du hunden i att acceptera skötsel och hantering. Varva kel, titta på tänder, ge örondroppar i ena örat, äta godis, pussas, ge örondroppar, kela och ge godis igen o s v.

• När följande moment fungerar med dig låt då vänner och bekanta prova något enstaka moment och belöna massor.

• Tänk på att variera platser och moment men ALLTID korta pass och massor med förstärkning.

• De moment som är jobbiga/svåra, undvik inte dessa, träna istället en kort stund varje dag under MYCKET lugna former. Besök gärna din hunds veterinär och be att få testa en del moment där.

​

Viktigt!! Släpp ALDRIG om/när hunden sprattlar eller visar humör utan håll lugnt kvar ditt grepp och belöna när hunden lugnar sig igen. OCH det är ingen idé att korrigera då du istället, på detta sätt, förstör tilliten mellan er.

​

Yrsa Franzén-Görnerup